Jag har sedan 2009 tränat AR (akademisk ridkonst). Inte för att jag har en häst som inte håller eller som inte skulle "duga" till tävlingsdressyren, utan för att jag har den uppfattningen om att det är en bra utbildning för hästen. AR är till för att hästarna ska bli så starka, smidiga, snabba på lätta hjälper, självbäriga, egen balans, med lätthet göra de olika rörelser som ryttaren ber hästen att utföra m.m Ridning ska vara kul inte bara för ryttaren utan även för hästen. Det är ju så att vi är inte ensamma när vi rider för det krävs att vi har en häst med. Att då göra ridningen så rolig som möjligt och även bekväm. Jo bekväm och med det menar jag inte att hästen ska lulla omkring i ett såsigt tempo utan att utrustning, så som sadel, träns, bett, sadelgjord, ska vara anpassat till hästen och där ingår även ryttarens hjälper. Hur ingår dom, jo genom att vi faktiskt sitter på /går bredvid hästen så inverkar även vi på sakerna som sitter på hästen. Vi sitter i sadeln och vi har bettet i våra händer. Sadeln gör ingen större skada på hästen förens vi sätter oss i den, bettet gör heller ingen större skada förens vi håller i tygeln. Så visst är det viktigt att den som sitter på hästen vet vad den gör.

Många fördommar inom AR är bla, skarpa bett, undertempo, konstig sadel eller ingen sadel alls, att hästen går med huvudet långt ner i marken, gamla travare som istället för slakt köps av en AR ryttare som rider på dem m.m Just de dessa är fördommar.

Betten:

Visst är betten skarpa, men det är handen på ryttaren som avgör hur skarpt ett bett är. Många av oss rider på stångbett, stångbett och kapson, kapson och hackamoor, bettlöst (hackamoor) eller tränsbett med eller utan kapson. Det finns många varianter och inget är rätt eller fel. Det rätta är det som känns bäst för häst och ryttare att rida med. Vi vill ha en lugn mun som är stängd och en häst som ej får besvär av bett eller kapson/nosgrimma. 

Tempot:

Till en början är tempot i undertempo och det beror på att det finns så mycket för både ryttare och häst som är nytt att tänka på att tempot måste tas ner för att båda ska hinna med i hjälpgivningen.

Sadeln:

Att vi rider i skolsadlar typeller barbackasadlar eller varför inte helt barbacka med enbart ett shabrak som skydd för ridbyxorna. Det finns även de som rider i engelska sadlar dressyr som hoppsadel. Om hästen trivs med sadeln och ryttaren sitter bra i den så varför byta? Att jag och fler med mig valt att rida i en skolsadel beror på att i engelska dressyrsadlar (som jag hade förut) sitter ryttaren mer fast och har svårt att vara mer följsam och även ändra sin sits i sadeln.

Fram och ner:

Att hästen går med huvudet i marken eller väldigt långt ner är ännu en fördom. Visst vill vi att hästen ska söka sig fram och ner men absolut inte gå där nere hela tiden under passet. Till en början vill vi få hästen att tydligt förstå att vi vill att de ska söka sig fram och ner för att sträcka ut sin överlinje och att vi inte ska "hålla fast" dom i tygeln utan faktiskt hålla sin egna balans och bärighet. Ryttarens hand är inget stöd utan något som söker information hos hästen och då kan vi inte hålla fast hästen med handen. Hästen ska sedan följa ryttarens hand och kan inte då heller ha ett stöd i handen utan endast en lätt kontakt. Att nacken ska vara högsta pungt (inte tredje halskotan som man ser mycket inom tävlingsdressyren) och att spottkötteln som sitter mellan kotan och ganachen ej är klämd, det ska vara ett tydligt mellan rum mellan dessa (även det ser man ofta på tävlingsbanan). Det vi eftersträvar är en häst som bär sitt eget huvud och har en fritt buren hals oavsett om vart hälsen är, dvs i en långform eller i en hög och allt där imellan.  

Vilken typ av häst vi rider på:

AR är till för alla hästar. Ja, det är sant! Varför? Jo för att AR bygger på att dressyren är till för att göra hästen starkare, smidigare, självbärig, mjuk, rörlig, avspänd m.m Inte för att göra den snyggaste öppnan, piruetten, glaoppombytet eller varför inte vem som kan sprattla högst med sina framben som är så poppulärt just nu inom dressyren. Det jag tycker är mest intressant är vad benen som är på marken vad de gör och hur de bär upp hästen än vad de ben som är i lyften gör. Spelar det då någon roll vilken typ av häst vi har? Ja, om vi vill åt de högre skolorna som levad och de skolor över marken. Men att göra piaff, passage, piruett eller galoppombyten som tillhör de svåraste rörelserna i dressyren så kan många hästar (ären travare, nordisar mfl) lära sig de skolorna även om det kanske inte ser lite spektakulärt ut som om ex ett halvblod gör det.

Här lägger jag upp lite bilder som jag tagit genom åren och förklarar även vad det är man ser. Det är från 2010 i Falsterbo så inga oerfarna ryttare.

Första bilden ser vi en häst i trav som går i otakt. Det ser man ganska bra är att hästen släpper vänsterbak innan högerfram. Vad skulle hända om ryttaren inte håller fast hästen i tygeln? Ryttaren sitter även så pass mycket på sina sittben att dessa pressar bort bakdelen och hästen svankar sig lite. Man ser även att kötteln mellan hals och ganskachen är klämd, vart tog den fritt burna halsen vägen som det står i TR (tävlingsrelgemente)

Här är det samma med att bakbenet släpper före fram (borde vara tvärtom då vi vill att hästen ska bära sig mer bakifrån är på bogarna?! Här ser man även tydligt att hästen är för hårt hållen i tygeln då den knäppt av i nacken.

Här ser vi passgalopp, det är när ytterfram landar före innerbak i galoppen.

Även här tydligt med att bakhoven lämnar marken före framhoven. Undra hur många kg ryttaren har i sin hand här?

Här har inte bakhoven lämnat marken än, men mycket sänkt rygg och bakdelen bakom sig.

Bakhoven...

Bakhoven...

Ska det se ut så här?! Återkommer med bilder som jag tycker är fina!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det länge sen jag var veckoelev på Horsevision men bättre sent än aldrig. Denna gång hade jag med mig Hidalgo!   Mån-Tis Första passet för Christofer tränade jag från marken. Hidalgo och jag har tränat mycket på galoppen och även mer på s...

AR sektionen på Vikbolandets ryttarförening har gjort en intro-film om AR. Jag och Carina Boman som sitter i AR sektionen tyckte att det saknades info om just AR till medlemmarna på VRF, så vi tillsammans med två andra träffases en dag och filmade ma...

Innan jag började med AR (akademisk ridkonst) så hade jag enbart longering och då gärna med någon inspänning till hjälp att ha som "jobba från marken" vegrktyg. Jag använde longeringen till att låta hästen springa av sig då man inte hann att rida. Nu...

  Igår så klippte jag ihop min första film och ja... inte den bästa men det blev en film iaf både med text och musik. Musiken fanns redan på datorn och jag orkade inte att hitta någon ny så det blev den helt enkelt som redan fanns! ...

Nu var det ett tag sen sist och Hidalgo och jag har varit på uppvisning hos Anna Lindh, min tränare i Jönåker. Hidalgo skötte sig fint och jag kom ihåg programmet! I Hippson kan ni se bilder på oss och även en artikel om själva uppvisningen och om AR...