Igår när jag kom upp till stallet vid 18tiden så var Lillebrors skötare redan där och höll på att sadla honom. Jag hämtade Hidalgo och borstade honom medans Lillebror blev klar med det sista. Ut i paddocken, som har sina isfläckar fast det gick bra då vi bara skrittade. Nu får han en veckas ledigt från ryttare eftersom hans medryttare ska på skidsemester.

I februari för fyra år sen var Freeman en jobbig 1.5åring

För två år sen fick han en annan jobbig 1.5åring att bossa över!!

Ut med Hidalgo sen och red runt "lilla varvet". Vi tog omvägen till ladugården först, sen upp för den långa backen och sen runt lilla varvet. Travade på raksträckan på banvallen, Hidalgo tyckte det var kul och försökte länga på steget. Han har inte alls samma takt i sig som Freeman. När vi väl kom hem så hade han säkert hoppat till för olika saker en 7-8ggr, måste jag säga att min nacke inte tycker att det är kul idag?! Det största hoppet gjorde han utanför flispannan när jag hoppade av. När jag landade med fötterna så hoppade han upp i luften, det var som om vi stod på en stuttsmatta! Sen var det Freemans tur och han hade varit på lerinpackning som nästan fick mig att ångra att jag tänkte rida på honom... men som tur va så var det relativt lätt lera att skrapa bort med vattenskrapan (det är som små piggar på ena sidan som är superbra med att skrapa bort lera med!). På 10min var han lerfri där sadel och träns ska sitta och ut med honom med samma varv som Hidalgo. Han hade lite svårt att stå still när jag skulle sitta upp och det tog kanske 5min innan han stod helt still. Jag är ganska noga med att hästarna ska kunna stå still när man sitter upp, både för ryttarens säkerhet men oxå deras egen. Trotts att jag hade väst på mig så var jag lite spänd till en början men det släppte efter ett tag som tur va! När vi kom till raksträckan så bad jag om trav och han travade på i samma takt och tempo hela sträckan! Inget att ligga på bettet, ovillig att gå framåt eller tappa framåtbjudning. Till skillnad från Hidalgo så ryckte Freeman till bara en gång och det berodde givetvis på att jag var spänd o början. Sen så tittade han bara på saker medans han fortsatte att gå framåt. Det är så stor skillnad i år och förra året på ridbarheten på honom. Nu går han fram när man rider ut och håller heller inte på att ifrågasätta allt man ber honom om. Utan Pernilla som hjälpt mig med att rida ut vet jag inte om vi hade kunnat bryta cirkeln. Nu är det bara jag som ska våga rida på honom med, ett steg i rätt riktning var det igår iaf!!

Både Hidalgo och Freeman testade jag att rida utan boots och de ömmade inte alls!! Så skönt att slippa dom nu är marken är så mjuk. Tänkte med att de borde vänja sig om de får gå utan boots ett par ggr i veckan nu när det är så mjukt att de inte visar någon ömhet. Det är ju drömmen att kunna rida utan boots!!