Jag erkänner... Jag är en riktig paddock och ridhus ryttare. Det är där jag trivs som bäst! Att rida ut gör jag för att jag vet att det stärker mina hästar både i kroppen och i själen. Det gör väl kanske med att när jag rider ut så blir det oftast på en stubbåker eller en vall så jag har möjlighet att träna dressyr. Precis det gjorde jag igår på Hidalgo. Vi tränade på att gå förbi 4st stora stenar som låg på den vägen vi skulle gå för att komma bort till vallen. Det blev så klart tvärnit, kasta sig åt sidan och springa sidleds, och tväromvändning innan vi kunde skritta förbi för att sedan försiktigt gå fram och lukta. Vi red kanske vårat bästa pass på länge ute. Jag har lagt ner mycket fokus på avslappning när jag har ridit honom på sistone och det ser ut att gett resultat även ute nu! Härligt att sitta på en häst som frustar och kan slappna av en stund även ute. På hemvägen var stenarna bara lite farliga.

Igår la jag även ut någon magnesium flingor i paddocken (som jag nu glömt namnet på) för att det inte ska damma eller bildas snö och is där. Hoppas att det fungerar, idag var allt smält.