Härligt det är att paddocken är is och snö fri!! Det smälte mycket fortare än vad jag kunde tro då det för en vecka sen låg ett lager med både is och snö. Förra onsdagen tog jag ut en tjej som är van vid unghästar som skulle hjälpa mig med Freeman. Hon rider "vanlig" dressyr och var inte alls insatt i AR men jag tänkte att hon kan ju vara bra på unghästar och vårat problem. Som ni vet har jag haft problem med framåtbjudningen på Freeman och han har stannat för att titta på saker i tid och otid. Jag har fått för mig att han kanske har ont och att jag inte ska "driva på" för hårt. Eftersom han slängde av mig när jag gick på honom i höstas så har jag inte vågat göra det igen. Nu när hon var här så long jag först och så disk vi massor och kom fram till att Freeman har inte ont utan han är bara lat och bekväm. Jag satt upp och han skrittade ett helt varv utan att stanna, men så kom den lilla halten tillslut... Så fort han stannade så skulle han bara fram igen och till slut så gick han fram utan att säga emot. För att ni inte ska missförstå så gick det hela mycket lugnt till och jag "slog inte skiten ur honom" utan petade lite bestämt med spöt de gånger han stod emot. Jag red kanske 20min och de första 5min var han som värst. Han var inte svettig, inte ens under sadlen när vi var klara. Så skönt att jag kom över min rädlsa över att "göra honom illa" med att vara bestämd när jag rider. När jag står på marken och ex long är jag en helt annan person, en ledare som visar vägen.

Igår red jag på honom första gången sen tjejen var här och hjälpte mig. Det gick galant och det var bara 2ggr som han testade mig innan han förstod att det inte skulle fungera att stanna längre när han hade lust. Vi travade två tre varv runt hela paddocken innan vi saktade av till skritt (inte halt direkt som han gjort tidigare). Vi bytte varv i trav och så gjorde vi  trav, skritt, trav osv i massor!!

Bild från förra året i mars