Det är bara att erkänna, jag är den fegis... Idag longerade jag Freeman som vanligt innan ridningen. Tog på honom hoppsadeln med bara för att se om den ligger bättre på honom. Vilket jag inte är så bekväm, med men bra för hans rygg att variera sadel ibland. Longeringen gick bra, han är så duktig och bär sig fint!! Sen skulle jag sitta upp och när jag står på pallen bredvid honom så får jag känslan av att han kommer att bocka så fort jag landat i sadeln... Jag gick ett varv och så provade jag igen. Den här gången svingade jag över benet och han stod snällt kvar. Vi övade sen på öppna och sluta längs långsidorna. Öppna gjorde han som om han inte gjort annat men sluta var inte lika lätt. Så skulle jag trava men känner hur jag varje gång han ska börja trava håller honom tillbaka... jag min fegis vågade inte trava, nått som inte borde vara konstigt. Nu är bara frågan hur jag ska våga trava igen... En arbetskamrat berättade tidigare i veckan att en kompis till henne fick sin häst över sig och bröt bäckenet på fyra ställen. Hon kan nu inte röra sig och vet inte om hon någon gång kan rida mer... Det får mig iaf att tänka en gång till speciell nu när han lyckats bocka av mig två gånger på kort tid. Jag har haft tur helt enkelt, undra bara hur länge.

Till en helt annan sak, mina blommor i rabatten som blommar fortfarande nu i november!!