Min fina lilla kille kan jag inte vara annat än super nöjd med. Tänk alltsom han kan och har lärt sig under 2.5år Idag var han inte sämre!! När jag kom till stallet så var Cindi, Capo och Pelle inne. Det hade regnat hela dagen så jag förstod att de fick stå inne en stund för att torka upp lite. Freeman hade inte ännu varit inne i stallet samtidigt som Cindi och jag tänkte det att nu är det väl ändå dags. Jag menar någon dag måste ju vara den första. Sötisen stod vid grinden när jag kom och när vi kom in i stallet mötes vi av Cindis gnäggning... shit tänkte jag men Freeman följde efter mig och brydde sig inte alls!! När jag ställt upp honom i gången så tittar han bara på henne en kort stund sen var det inte så intressant längre. Hon slutade gnägga och han gör det han är bäst på i stallgången nämligen halvsova!! Jag fixade med honom och han stod som en sån häst man bara drömmer om (jag iaf), nämligen stilla!!

Jag blir så förvånad när människor väljer att leva ett liv de igentligen inte trivs med bara för att vara snäll. Som en nära vän till mig berättade att en killkompis till henne var ihop med en tjej under flera år. Hon utnyttjade honom till allt, fick honom att sköta hemmet, barnen och allt där imellan bara för att hon kunde. Han trivdes inte men stannade bara för att vara snäll och hjälpa henne. Det slutade med att hon var otrogen med chefen, gick ifrån honom för att fortsätta livet med hennes nya kärlek... så att stanna i ett förhållande som man inte trivs i bara för att vara snäll och att det är det om är lättast kan jag inte riktigt förstå... Visst det funkar ett tag men tillslut då? När botten är nådd, vad händer då? Då har man "slösat" flera år (beroende på hur mycket man har orkat med) på ett liv som man igentligen ville lämna för flera år sen... hmm, aja bara hoppas att man själv inte sitter här i den sittsen utan att veta om att man är där.

En av mina favoriter, förr kunde jag lyssna på den hur mycket som helst!!