Det var den 9februari som min syster hastigt fick ta bort hennes rottis Basco som skulle ha fyllt 4år i april. Jag har varken kunnat prata om det eller skriva då tårarna rinner. Livet kan ändras på mindre än en sekund. En sån här sak bevisar verkligen hur snabbt det kan gå och att vi verkligen ska njuta av den tid vi får tillsammans. Så blir man så egoistisk när det händer och tänker, JAG vill gosa med honom en gång till… bara en gång till… nu har han det bra och vilar gott. Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.

Mosters älskade Basco...

Bara någon vecka efter fick jag reda på att en mycket nära vän till mina föräldrar gått bort. Vi visste om att det var nära nu då hon har haft cancer en lång tid men ändå så är det tråkigt när det väl händer. Jag tycker att det är sjukt att vi i Sverige inte kan ge dödshjälp till de som varken kan prata, gå, röra sig utan att de i månader måste ligga och vänta på att deras kropp ska ge upp… är det ett värdigt sett att lämna oss på?

Inte nog med att två underbara lämnar oss… min farmors bror (som jag inte har träffat som vuxen), han har bott hela min uppväxt utanför Haparanda (där min farmor är uppväxt).  Han gick bort i slutet på februari… så på mindre än en månad har tre individer gått bort. Jag har försökt att tänka på annat och är ganska bra på att låssas som att inget har hänt. Tur att jag har haft Erik, utan honom vet jag inte hur jag skulle ha mått idag.

När det händer såna här saker får mig att fundera på vilka små saker folk kan bli osams för och att de är för envisa så de inte kan komma överens utan skiljs åt istället. Jag har en sak som jag inte riktigt kan släppa och jag vet inte riktigt vad jag gjort för fel förutom en sak och det har jag bett om ursäkt för… en ganska liten sak som jag inte tycker ska ha förstört en sån vänskap så som jag tycker att vi faktiskt hade.  Det är en sån sak som får mig att tänka på om människan bara har utnyttjat mig som vän eller om det är något annat som ligger bakom. Istället fick jag träffa mannen i mitt liv!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det länge sen jag var veckoelev på Horsevision men bättre sent än aldrig. Denna gång hade jag med mig Hidalgo!   Mån-Tis Första passet för Christofer tränade jag från marken. Hidalgo och jag har tränat mycket på galoppen och även mer på s...

AR sektionen på Vikbolandets ryttarförening har gjort en intro-film om AR. Jag och Carina Boman som sitter i AR sektionen tyckte att det saknades info om just AR till medlemmarna på VRF, så vi tillsammans med två andra träffases en dag och filmade ma...

Innan jag började med AR (akademisk ridkonst) så hade jag enbart longering och då gärna med någon inspänning till hjälp att ha som "jobba från marken" vegrktyg. Jag använde longeringen till att låta hästen springa av sig då man inte hann att rida. Nu...

  Igår så klippte jag ihop min första film och ja... inte den bästa men det blev en film iaf både med text och musik. Musiken fanns redan på datorn och jag orkade inte att hitta någon ny så det blev den helt enkelt som redan fanns! ...

Nu var det ett tag sen sist och Hidalgo och jag har varit på uppvisning hos Anna Lindh, min tränare i Jönåker. Hidalgo skötte sig fint och jag kom ihåg programmet! I Hippson kan ni se bilder på oss och även en artikel om själva uppvisningen och om AR...